Hannah Öhman

Igår 4/2, då var min syster Emma hos oss. 
Och hon ville ha hjälp med ett tal som hon ska hålla, angående våran mamma. 
Hon hade skrivit sånna saker som kändes, som berörde mig, som jag också anser vara sant. 
Mamma fick också höra lite av det talet, och alla tre satt i soffan och grät. 

Sen började jag och Emma prata lite om sen vi var små, dom stunderna vi har skrattat åt, som vi uppskattar. 
Och jag tänker bara att.. 

- Efter det båda har varit med om är samma sak, vi har sett likadana saker, vi har gjort saker som vi båda minns, både bra minnen och dåliga minnen. 
Och jag tänkte på hur allt har blivit under åren, och på hur vi har kunnat hitta tillbaka till varandra. 
På hur bra kontakt vi har fått nu, och att vi kan prata med varandra så bra nu.