Den sista sidan, den allra sista sidan, som har så starka ord, så pass starka ord att jag gråter varje gång jag läser det!

- Mardrömmar plågar mig varje natt, precis som när jag var liten. 
Ibland ser jag min far som en sig själv, ibland som en spindel, ibland som en haj.

Ofta tittar jag hjälplöst på medan han förgriper sig på ett barn. 
Jag känner aldrig igen offret, men jag känner smärtan han upplever. 

När jag kom till Hiroshima efter rättegången kände jag mig som en ny människa. 
Jag var pånyttfödd. 
Jag hade äntligen lagt mitt förflutna bakom mig och var redo att gå vidare. 
Det var bara en sak till jag måste göra för att avsluta sorgeprocessen. 

Under tiden fram till rättegången grät jag inte en enda gång. 
Jag grät inte när jag hörde vittnesmålet från min fars andra offer. 
Jag grät inte när jag fick veta att min mor hade svikit mig. 

Efter en månad i Japan kom jag på mig själv med att lyssna på samma två Radioheadlåtar gång på gång. 
För första gången insåg jag vidden av det som hänt mig. 
Medan Lucky och Karma Police spelades gång på gång, lade jag armarna om knäna och grät så jag skakade. 
Jag grät tills inga tårar fanns kvar. 

Chie hittade mig hopkurad i mörkret, våt i ansiktet av snor och tårar. 
Hon lade armarna om mig och kramade mig hårt. 
Då visste jag att det var över. 

När ingen annan ser - En sann berättelse. 
En självbiografi av Duncan Fairhurst. 



Kommentarer
Postat av: Mahshid

den boken e så jävla bra

2011-07-17 @ 01:00:12
URL: http://mahshidsamimi.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0